Efter påsklovet

Då var påsklovet slut också! Det gick undan.....nästan fortare än när man sitter här på jobbet!
Men så var vi nere i soliga Skåne och hälsade på också. Det hade inte blivit nån vidare vår där nere heller. Antagligen exploderade det bara när vi var tvungna att åka därifrån.
Nu ska jag fortsätta med mina högar som alltid uppkommer efter lov.
På torsdag bär det iväg till Falun för att träffa mina förträffliga kollegor till gymnasiebibliotekarier från länet. Det blir säkert riktigt trevligt som vanligt!

Morrning!

Pust......efter allt

Nu är allt över! Nej, så allvarligt är det inte! Det har varit lite mycket på sista tiden bara. Min lilla tjej ( 6 år) har tränat intensivt till konståknings-musikalshowen som ägde rum i lördags med mycket lyckat resultat efter Leksands konståknings- förenings förutsättningar. Det blev nästan fullt med publik på ena långsidans läktare i stora Ejendals Arena också.
(Min dotter står längst till höger i svart hatt!)

Jag var på Existentiell filmfestival i Falun torsdag-fredag med lika mycket nya intryck och influenser som vanligt ( en annan har ju varit med ända från början, det här var den fjärde festivalen)
Det är mycket intressant att få ta del av vad andra människor ser i en film! Det kan vara helt andra infallsvinklar än man själv upplever.
Det är trevligt att snacka med människor från nästan hela Sverige (både "filmfolk" och vanliga dödliga!), men det blir ju som vanligt mest den egna kretsen man umgås med om man är en klump på 5 personer från Leksands gymnasium.
De mest sevärda filmerna den här gången av de som jag såg var:

Återkomsten
En fruktansvärd historia om en pappa som kommer hem till sin familj, mamma och 2 söner, efter 12 års frånvaro. Han tar med sig sina söner på en ödesdiger fiskeutflykt som man möjligen kan se som en initieringsrit in i den manliga vuxenvärlden.
Jag blev väldigt berörd av handlingen där jag såg mig själv som den äldre sonen, som försökte vara tillags med sin pappa, och den yngre revolterande sonen, som ganska mycket liknar min yngre bror. Denne Ivan spelades på ett fantastiskt sätt av en liten 9-10-årig pojke.
Dessutom en pappa som jag har försonat mig med på äldre dar, men som jag uppfattade som relativt frånvarande under vår uppväxt. Han försökte ju vara pappa så gott han kunde , han också.
Så det blev lite för känsligt för min del, men det var en mycket skickligt filmad och berättad historia!

Himmel över Berlin
En film av Wim Wenders, som jag såg i Borås 1988 (filmen alltså, inte Wim själv!). Det är en mycket stämningsfull film genom tempot, färgsättningen (svartvitt ur änglarnas perspektiv och färg ur människornas) och suggestiv musik. Filmen handlar om änglar som vandrar genom Berlin och försöker hjälpa människorna igenom livet med sin ensamhet och sitt lidande. En av änglarna är inte tillfreds med sitt odödliga tillstånd, utan vill uppleva glädjen med det vardagliga livet, de små tingen i tillvaron. Han förälskar sig i en cirkusartist och träder in i vår dödliga värld.

Heaven
En film som utspelar sig i Italien (glad överrskning för mig som tyckte mycket om serien Bläckfisken, La Piovra!) Det var många vackra miljöer från den italienska landsbygden!
Tom Tykwer har regisserat filmen och Krzysztof Kieslowski har skrivit manus (han som gjort Dekalogen, med utgångpunkt från de tio budordet och de 3 "färgfilmerna" i serien Trikoloren; den vita, den blå och den röda filmen, min favorit, inte enbart beroende på Irene Jacob!)
Berättelsen handlar om en engelsklärare i Turin , som söker hämnd för att hennes man och många studenter har fallit offer för narkotikan, som förmedlas av en framgångsrik och hänsynslös affärsman. Hon försöker döda denne man, men dödar istället 4 oskyldiga personer. Hon tappar tron, men får möjlighet att räddas av en ung rättrådig polis, som förälskar sig i henne.
I seminariet efteråt deltog P O Enqvist och Maria Küchen. Det blev diskussioner om den destruktiva förälskelsen, varför man inte får döda en människa (P O E. drog paralleller till "En liten film om att döda" ur Dekalogen och "Il capitano" filmen om Åmselemorden, med P O som manusskrivare). Vidare diskuterades skildringen av förenandet av de två älskande och döden i slutet av filmen och vad kärlek är (enbart maktspel?). Det var även samtal om scenen vid kyrkan (den starkaste scenen enligt min mening) där pappan till den unge mannen lämnar över honom till kvinnan , som efter tvekan säger att hon älskar sin räddare. Genom kvinnan har den unge mannen fått ett tillfälle att bryta sig ur det korrupta polissystemet han arbetar i, visserligen till en destruktiv tillvaro, men ändå... Man kan i samband med denna scen fråga sig hur långt föräldrakärleken kan sträcka sig! Pappan gör ju allt för att sonen ska göra det etiskt rätta, trots att han själv har varit polischef och att han mister sin son genom överlämnandet.
Det realistiska i ålderskillnaden mellan kvinnan och hennes unge älskare diskuterades också. Den unge polisen var inte mer man än Pär Nuder (elakt sagt!) enligt en antagligen, enligt honom själv, "riktig" man i publiken! Nu var jag elak istället!

Sandor slash Ida
Svensk ungdomsfilm om en tuff tjej i Stockholm och en kille i Göteborg, som dansar balett och inte passar in i killgänget. Det är 2 helt olika ungdomar som har en hel del gemensamt trots allt; ensamhet och en känsla av misslyckande. De får kontakt med varann på en chat och inleder en vänskap och förälskelse som sätts på en hel del prov.
Jag satt och tänkte på hur jobbigt det kan vara att växa upp i dagens samhälle, och då särskilt på min dotters kommande år. Det är säkert värre än när man själv växte upp, och det var ju inte så kul alla gånger!

Så..nu har jag fått sammanfatta och skriva av mig lite intryck från festivalen också....skönt!

Nu blir det snart påsklov med Skåneresa och allmänt slappande!!